Bokvagnar i slutenvården dras in!
Till Socialutskottets ledamöter och
suppleanter
Protest mot kommande patientlag
Läs här en protest mot kommande Patientsäkerhetslagen. Pappan
till Karin som hoppade från Västerbron i samband med vård i
psykiatrin skriver att den kommande lagen kommer att skada
förtroendet för vården.
Läs pappans brev till
politikerna i socialutskottet.
Förslaget till Patientsäkerhetslag förvånar och skrämmer mig!
Förtroendet för sjukvården kommer att skadas allvarligt!
Patienter och anhöriga kan bli förtvivlade och desperata i brist på
rättvisa och upprättelse
Jag har haft stor anledning att sätta mig in i vad som gäller och vad
som föreslås beträffande ansvar i sjukvården. Jag har nyligen mist min
dotter i självmord efter ett katastrofalt felbeslut av en psykiater på
Psykiatri Sydväst i Huddinge. Hon var grovt oaktsam och bröt mot alla
rutiner, vetenskap och beprövad erfarenhet (se länk till artikel i
Aftonbladet: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6936434.ab). Hela
organisationen inklusive verksamhetschefen förnekar sedan synnerligen
arrogant varje form av fel. Organisationen har en kompakt
förnekelsekultur och är så långt ifrån en lärande organisation som man
kan tänka sig.
Förslaget till Patientsäkerhetslag utgår från en märklig och extrem
inställning till fel inom vården. Man pratar, i likhet med
Socialstyrelsen, i stort sett uteslutande om systemfel; rutiner etc.
Bestraffning av personer som gör fel anses skada vården; ”man ska inte
leta efter syndabockar”. Från Patientsäkerhetsutredningen:”De allra
flesta är överens om att det inte går att uppnå hög patientsäkerhet i en
repressiv miljö där tillbud och negativa händelser anses orsakade av
mänskliga misstag, som kan förhindras genom hot om repressalier”.
Sjukvården sägs vara en lärande organisation med stort ansvarstagande
och öppenhet.
Det är ju ett hån mot mig och alla andra patienter som råkat ut för
allvarliga skador eller död p.g.a oaktsamma individer i vården att höra
att man inte ska leta efter syndabockar! Jag är övertygad om att det
finns mängder av organisationer i sjukvården som är långt ifrån den
antagna idealbilden. Jag lika övertygad om att dessa organisationer inte
blir ett dugg mer lärande för att disciplinföljderna tas bort; snarare
tvärtom.
Jag betraktar förslaget som ett beställningsjobb från läkarkåren och
det är ju ingen tillfällighet att sjukvårdens intresseorganisationer är
mycket positiva till förändringen. Att det sedan läggs ut dimridåer om
att förslaget i istället innebär skärpta möjligheter att ställa felande
individer till ansvar är ju bara tragiskt. Utvidgade möjligheter till
prövotid förs fram som ett skarpt verktyg men jag kan inte se att den
möjligheten blir radikalt annorlunda än idag.
Jag tittade med stort intresse på utfrågningen den 4 maj. Den stärkte
mig ytterligare i kritiken. Att låta Socialstyrelsen ta över all
klagomålshantering kommer att bli förödande för patienterna.
Socialstyrelsen är ingen oberoende myndighet, har inte patienterna som
främsta målgrupp och har dessutom den extrema inställningen att fel inom
sjukvården i stort sett uteslutande beror på systemfel. Som ytterligare
försämring kommer inte Socialstyrelsens förslag att kunna överklagas.
Socialstyrelsens Per-Anders Sunesson hade ett inlägg på utfrågningen och
Lars-Erik Holm svarade dessutom på några frågor. Ingen av dom ingav
förtroende när det gäller vilka önskemål och känslor som finns hos
patienter som fått allvarliga skador eller anhöriga som förlorat någon.
Dom gav ett naivt, ytligt och oförstående intryck. Skillnaden mot Aud
Sjökvist var markant. Hon hade ett stort djup och förstod på ett helt
annat sätt vilka behov som patienterna har. Jag litar inte på
Socialstyrelsens kompetens och oberoende och vill därför inte överlåta
ett ”dömande beslut” till dom.
Jag förstår mycket väl att det är svårt och ansvarsfullt att jobba inom
sjukvården som är en mycket komplicerad verksamhet. Jag inser att
systemfel säkert är den viktigaste orsaken till vårdskador och att det
många gånger är svårt att peka ut någon enskild person som ansvarig. Jag
kan också förstå att det kan finnas en rädsla för påföljder bland
personalen.
Men det hjälper inte. Det är en intressekonflikt mellan sjukvården och
patienterna. Förslaget till Patientsäkerhetslag tillmötesgår i stort
sett enbart sjukvårdens intresse. Det görs givetvis allvarliga och grovt
oaktsamma fel av enskilda individer inom sjukvården. Att inte leta efter
eller bestraffa dessa syndabockar är djupt stötande. Motståndarna till
bestraffning framför att det inte ger något att bestraffa. Se följande
utdrag ur propositionen.
Patientsäkerhetsutredningen menar att det enda som – ur ett
patientsäkerhetsperspektiv – skulle motivera ett bibehållande av det
nuvarande disciplinansvaret är teorin om dess individual- och
allmänpreventiva funktion. Med detta avses att risken för att drabbas av
en disciplinpåföljd bidrar till att hälso- och sjukvårdspersonal följer
de regler som finns. Detta är dock omdiskuterat. Regeringen utgår från
att hälso- och sjukvårdspersonal i regel försöker följa gällande
bestämmelser och göra sitt bästa för patienterna. Det är också
regeringens uppfattning att disciplinpåföljder i allmänhet sällan är
ägnade att förebygga rena misstag eller ”tankefel”.
Frågan är då om sjukvårdspersonal är en speciell sorts människor som
tänker och fungerar på ett annat sätt än resten av befolkningen. Eller
ska vi kanske föra över samma synsätt på straff till alla andra
sammanhang i samhället?
Hoppas att ni ser de negativa konsekvenserna av förslaget och ser
över och justerar det innan beslut!
Hälsningar
Ulf Andreasson
0707-612813
ulfandreasson@tele2.se
PS
Har ingen kritik mot förslaget att stärka vårdgivarnas ansvar. Men jag
tror som sagt inte att det blir lätt att förändra sjukvården till en
lärande organisation med bra bemötande och service.
är en sommarserie för Sveriges Radio P1. Fyra halvtimmesprogram om bl
a psykisk ohälsa. Programmet om psykisk ohälsa ställer frågan Varför är
det fler kvinnor än män som äter antidepressiv medicin?
Jag skulle vilja komma i kontakt med en kvinna som äter
antidepressiva eller milt ångestdämpande, eller som har avslutat en
behandling.
Jag letar efter en person som funderar kring sin medicinering, som inte
är helt för eller emot medicin utan som problematiserar det. Som
funderar kring hur medicinen har hjälpt, vad som varit svårt med
medicin, vad alternativen hade varit... etc. Någon som vill vara
tillräckligt personlig så att vi ska förstå den människans berättelse.
Inte utlämnande, men konkret i sitt berättande.
Det är viktigt för mig att det är någon som idag mår tillräckligt bra
för att prata om sig själv, jag vill inte lämna ut någon eller klampa in
i någons terapeutiska process.
Intervjun sker gärna så snart som möjligt. Antingen nu i veckan, fram
till och med lördag (7 maj). Eller fredag 14e maj. Eller fredag 21 maj
och framåt.Reportage jag gjort är bland annat i sommarserien "Det svåra
valet" som sändes förra sommaren. /Amanda Glans amandaglans@gmail.com
mobnr 073-7331806.
Personer med psykisk funktionsnedsättning drabbas hårt av nya
sjukförsäkringsregler
Personligt Ombud har till uppgift att stödja
personer som har en psykisk funktionsnedsättning att få sina lagliga
rättigheter tillgodosedda. Efter att de nya sjukförsäkringsreglerna
trädde i kraft kan vi märka att många av de vi företräder far illa av
den osäkerhet som reformen innebär och överklaganden till
försäkringskassan har de senaste fem åren ökat med 300 %.
Den senaste tiden har länets ombud mött personer som efter många år av
sjukskrivning mist sin sjukpenning och därmed sin inkomst. Istället är
man hänvisad till arbetsförmedlingen för en tre månader lång utredning
av arbetskapacitet där man under tiden får ett ekonomiskt aktivitetsstöd
som många gånger är lägre är sjukpenningen. Det här drabbar sedan
tidigare redan ekonomiskt svaga personer, som nu känner stark en oro
över hur man ska få råd med livets nödtorft.
– Jag märker att det i många fall saknas väl underbyggda
specialistläkarutlåtanden. Utlåtanden som beskriver vilka konsekvenser
funktionsnedsättningen har på förmågan att arbeta. Det är helt avgörande
för den enskilde att försäkringskassan hämtar in nödvändiga uppgifter
för korrekta bedömningar, säger Anna-Greta Wirsén, verksamhetschef för
Personligt Ombud i Värmland.
Att bryta sjukskrivning och få möjlighet till arbetslivsintroduktion är
i grunden något positivt. Rehabilitering och arbetsprövning kan för en
del vara vägen tillbaka till arbetslivet. Det vi ombud vänder oss emot
är handläggningen av dem som helt saknar arbetsförmåga. För dessa
människor blir tre månaders utredning en enda ångestfylld plåga som
försämrar allmäntillståndet avsevärt.
För att förbättra situationen för de mest utsatta föreslår
ledningsgruppen för Värmlands personliga ombud följande förbättringar:
- Kortare handläggningstider. Snabbare besked minskar oro för till
exempel vräkning och andra ekonomiska konsekvenser.
- Större hänsyn till unga personer med psykisk funktionsnedsättning när
det gäller arbete och sysselsättning. De unga har svårt att uppbåda
engagemang och motivation över de traditionella verksamheter som erbjuds
för målgruppen och har ett stort behov av coachning för att finna en väg
till arbete och sysselsättning.
Fakta Personligt Ombud
Personligt Ombud har funnits i Värmland sedan 2002 och vänder sig till
personer över 18 år och som på grund av psykisk funktionsnedsättning har
ett omfattande och långvarigt behov av vård, stöd och service för att
klara ett fungerande vardagsliv. I Värmland finns 10 Personliga Ombud
fördelade på fyra geografiska områden.
För mer information: kontakta Anna-Greta Wirsén, verksamhetschef,
tel.054-18 84 22.
Björn Asplund: Psykiskt funktionsnedsatta bör anmäla diskriminering
till DO
Psykiskt funktionsnedsatta personer bör göra som hbt-gruppen gjort
och anmäla alla fall av diskriminering och trakasserier till
Diskrimineringsombudsmannen (DO). Då kan vi precis som gayrörelsen få en
helt annan respekt i samhället, säger Björn Asplund, klubbhuschef på
Fountain House i Stockholm.
Text: Carin Aissa
Läs hela artikeln
En av fyra vill inte ha en kollega med psykisk ohälsa!
En av fyra i Sverige vill inte arbeta tillsammans med
någon som har en psykisk sjukdom. Det visar en ny undersökning om
allmänhetens attityder och kunskaper om psykisk ohälsa.Läs
hela studien från Handisam
Skicka frågor till oss om läkemedel.
En apotekare som är Balans samarbetspartner ger svar.
Maila din fråga till
info@foreningenbalans.se med rubriken 'Fråga Balans'.
eller beställas i tryckt version för 75 kr från bo.soderlund@sll.se
eller
Norra Stockholms Psykiatri, Vårdvägen 3, 112 81 Stockholm
Balans-Träff måndag 19 april 2010 – Mindfulness och Acceptans
Föreningen Balans anordnade tillsammans med OCD-förbundet ANANKE en
träff där kanslichefen på ANANKE, Amanda Christensen-Kaiser, berättade
om Mindfulness och Acceptans. Dessa är meditativa metoder som funnits i
tusentals år i Österlandet och nu tillsammans med Kognitiv
Beteendeterapi (KBT) tar sig in i den västerländska psykiatrin, för
återhämtning vid sjukdom och rent allmänt som stressreducering.
Ett bra exempel är Sinnesrobönen: ”Gud, ge mig sinnesro att acceptera
det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att
inse skillnaden.”
Det är viktigt att ha en accepterande hållning, vara neutral, inte döma
eller värdera. (Det kan vara svårt.)
Det är också viktigt att ha ett öppet sinne.
Exempel på litteratur för dig som vill veta mer:
Anna Kåver: Att leva ett liv, inte vinna ett krig: om acceptans
Jon Kabat-Zin: Vart du än går är du där: medveten närvaro i vardagen
Steven Hayes: Sluta grubbla börja leva
/Birgitta
En bra och läkande
hjälp vid bipolär sjukdom eller depression kan vara att skriva ett
nätverkskontrakt mellan patient – närstående - vårdgivare
Det brukar vara
svårt att få någon rätsida på de ibland till synes oöverstigliga problem
som uppstår när någon får upprepade psykiska (= fler än två-tre!)
psykiska sjukdomsskov.
Förtvivlan och en känsla av maktlöshet kan göra att det kan vara svårt
att få tillgång till den professionella hjälp som både patienten och de
närstående behöver – både på kort och lång sikt.
Därför föreslår vi i
Föreningen Balans att de som berörs helt enkelt sätter sig tillsammans
och gör klart för sig hur man vill ha det vid eventuella framtida
sjukdomsskov (som man naturligtvis samtidigt hoppas aldrig ska hända).
Hur ska man kunna undvika de traumatiserande upplevelser som man
troligen har upplevt tidigare?
Här är det viktigt
att patienten får ett ansvar för sina sårbara punkter och för att arbeta
för att få en livsstil där det går att hantera sårbarheten bättre. Det
kan vara svårt, särskilt i början, och de närstående kan behöva ge ett
visst stöd. Hur ska det se ut? Kontakten med vården, är patient och
närstående (familj och vänner) nöjda med den?
Det börjar finnas en
hel del erfarenhet av nätverkskontrakt, och personligen har jag en åtta
år lång erfarenhet, som bara blir bättre med tiden.
Ett kontrakt att utgå ifrån, tillsammans med råd om hur man kan gå till
väga, finns till inspiration för dem som vill pröva att utforma ett eget
nätverkskontrakt. /Laila Gentzel
Vill Du beställa, klicka här!
Skrivet av Åsa Moberg:
|
